Som de har längtat efter varandra, de här två människorna. Bonnie och hennes bästa kompis som vuxit upp tillsammans och varit så nära varandra som två vänner kan vara. Som alltid sett efter varandra, haft sin egen lilla humor och sin egen värld - och varit trygga punkter i varandras liv. Sedan flytten har det gråtits. Och längtats. Och i somras när det bara gått någon månad sedan vi åkte och allt fortfarande var rätt känsligt och skakigt - och de där två pratade på Skype och fnissade som om allt var som vanligt. Då var jag tvungen att gå ut ur rummet och fälla de största tårarna över mitt brustna hjärta. Men nu är hon här! Lilla Tova (och hennes familj) har flugit över hela Atlanten för att vara med oss i två hela veckor. Och vad de håller på, de där två. Fnissar och pratar om de viktigaste sakerna i livet som om all den där tiden som gått sedan de sågs senast i augusti aldrig hade hänt.
