Det är inte svinlätt att hitta på rafflande saker att skriva dagar som denna, när man mest bara varit hemma och skrotat runt i mysbrallor. Så det blir en lägesrapport och tips på favoriträtt med recept och allt på slutet. Började förmiddagen med att spela in nästa veckas podcast. Det är alltid kul och en fin stund att liksom umgås med Johanna. Det känns så, fastän vi bara träffas genom datorn. Remy låg på armen och gruffade och lät rakt in i micen och ville inte alls sova så som jag hade tänkt att han skulle. När vi var klara var det dags för lunch. Som jag längtat! För idag hade jag en hel säck med brysselkål hemma. Och ni vet vad jag tycker om brysselkål va? Livets mening är vad det är. Steks med fördel i smör och olja tillsammans med rödlök och lite honung. Krydda med salt och peppar och hacka upp en hög fetaost och lägg på toppen. Det är ett sätt att göra brysselkålen. Som gammal brysselkålsveteran - ja, jag skulle nästan vilja säga proffs - vill jag bara berätta att jag noterat att den gulliga lilla minikålen nästan alltid gör sig extra bra med något sött med i blandningen. Till exempel russin, eller som idag honung. Remy somnade äntligen (med ögonen halvöppna - creepy like hell!) och jag fick en sjujäkla eld i baken passade på att skriva lite på en krönika som jag snart har deadline på. Sen - som en annan pensionär - var det dags för fika. Kvitten/rooibos-te som Johanna hade med från Sverige och som är så sjukt gott. En ask blåbär till. Teet blir förresten extra gott och festligt när jag dricker det ur den här gulliga lilla kannan från Crate & Barrel. Vi bestämde oss för att traska ner för berget, jag och Remy, han i sin lilla bärsele, för att handla mjölk. Vi har en legendarisk och ganska så svindyr, väldigt flummig men rätt så mysig liten lanthandel nere i dalen. Att gå dit är ju en sak. Men att traska upp upp UPP den dryga kilometern med bebis på magen och matpåse från affären - herregud, jag kommer ha träningsverk i äschlet imorgon kan jag lova er. Det har varit rätt stillasittande de senaste månaderna, så denna branta promenad blev liksom en chockstart. Tjejerna kom hem från skolan och jag lagade middag. Glömde fota - men här är länk till receptet. En linssoppa med persiljesalsa som är helt jävla gudasänd. Persiljeköret är för starkt för barnen, men jag älskar den och de gillar soppan - alla nöjda! Slutligen. Såg att någon efterfrågade någon slags utvärdering av det här med att ha tre barn. För dem som går och funderar på hur det är. Det har ju bara gått en månad här så det är väl lite tidigt för en rättvis rapport från mitt håll, men jag funderar på saken i natt och försöker återkomma imorgon. Under tiden kanske någon annan med längre erfarenhet vill dela med sig?
