Hörni! Jag har blivit med hatt (samt med magnifikt och vulgärt munsår, men det var jag schysst nog att vända bort från kameran för det mina vänner är inget ni vill se). Detta är kanske någonstans mellan den femte och den åttonde huvudbonaden av totala hattköp som gjorts i mitt liv. Älskar idén och tanken på att kunna gömma dåliga hårdagar eller fuska förbi kass garderobsfantasi med en snygg hatt. Eller turban. Eller keps. Brukar dock oftast känna mig extremt obekväm. Eller osäker. Sitter den rätt så här? Men nu så! Nu äntligen är jag hemma. Utan att det faktiskt står mitt namn på den här hatten, så står det ändå mitt namn på den här hatten. Vill ha den på mig exakt hela tiden. Ikväll har jag testat min kompis Pernillas hemmaspa-knep som hon överhörde från känd person på någon salong här i lala-land: skrubba fejset med en lätt fuktad microfiberduk (ja, helst tidigare oanvänd då får man gissa. Den där jag brukar städa badrummet med kändes inte aktuell) som doppats i olivolja. Mitt torra face är extremt kompatibelt med alla former av naturliga oljor, så detta ville jag förstås genast prova. Nu efteråt känner jag mig ren, rödrosig och ofnasig. Bra känsla!
