Martin Luther King day betyder skolledigt - och jag tog på mig kan-gå-hur-som-helst-uppgiften att ensam ta med alla tre till Santa Monica. Där träffade vi ett stort svenskgäng - kompisar till mig och till barnen. Och inte behövde jag klara något ensam. De stora tjejerna börjar bli så duktiga på att hjälpa till, och så fanns ju ett fantastiskt gäng andra morsor som utan att man ens behöver be om det, tar väskor och barn och grejar och finns till hands på ett sätt som är så fint att jag nästan blir lipfärdig (jaja, kan ha med hormoner att göra också, men den här kvinnliga samhörigheten, förståelsen och styrkan, den är fan mäktig alltså). Man mår bra av att hänga en dag på stranden tillsammans med ett gäng mycket coola ladies. Blankens "The Theresa" - alltid på armen nu för tiden. Rymmer både kamera, telefon och allt sånt där - plus någon liten blöja och napp. Blandade prylar på picnicfilten. Rio spelar gitarr på sin kompis. De gjorde även sandänglar. Samt grävde ner sig i sanden med kläderna på. Det bästa med stranden är förstås sanden. Och det värsta. Lite beroende på vem man frågar kan man säga.
