Amerikaner älskar sitt jordnötssmör som svenskar dyrkar sillen. Och är man som jag uppväxt på 80-talet när jordnötssmör inte bara var en extremt exotisk lyxartikel utan dessutom klassades som vansinnigt onyttigt, så tar det något år här i staterna innan man programmerats om till halvamerikan på det viset att jordnötssmöret börjat bli en självklar del i kylskåpsparken. Jordnötssmöret ska då förstås vara ekologiskt, därför att det då innehåller fler naturliga produkter och färre "fuskämnen" - fler bra fetter och färre sämre, mindre socker och mindre sodium osv. Jag och Rio (Bonnie har inte fattat det här med jordnötssmör än) proppar i oss den barnvänliga varianten; äppelskivor med jordnötssmör på eftermiddagarna, det är mättande, fiberrikt och tar bort glass och kak-suget i ett nafs. Men min favorit är smaksensation som får smaklökarna att krulla ihop sig och sprätta av oväntad lycka: På många caféer och snack-ställen här kan man köpa selleri och jordnötssmör. Så doppar man helt enkelt sellerin i den salta smeten och vips har man ätit sitt livs härligaste (kan vara mina gravid-cravings som talar här, men jag är ju uppenbarligen inte den enda som gillar kombinationen) mellis.
