Ni lämnade så väldigt många härliga förslag på rubriker - jag tänker att de kortare kanske inte kräver helt egna inlägg, så jag gör en variant med en massa kortrubriker och kortsvar! Detta ville ni bland annat veta: Alltid i mitt badrumsskåp Sedan ett drygt år tillbaka; mandelolja. Funkar perfekt för min torra hy som gått från jättetorr till balanserad. Har färre acne-utbrott och mindre porer också. Används också med fördel över hela kroppen! Det finns många bra varianter; Weledas har jag återvänt till många gånger! Vad bör man undvika stylingmässigt? Typ, vilka färger passar absolut inte ihop, eller mönster osv Jag tycker nog inte att man ska fundera så mycket över det där, utan mer foka på passform och hur kläderna sitter och passar din kropp. Min erfarenhet säger mig att en självsäker person kan bära upp det mesta; bara man själv gillar kläderna och de sitter bra. Alla kläder är inte för alla människor. Men det är inget att deppa över, man får bara leta tills man hittar sin egen grej! Och hur vet man då vad som är ens egen grej? Jo. Oftast är den en liten bit utanför comfort zonen. De flesta är alldeles för fega och ja, småtråkiga i sina klädval (ni ska veta hur många gånger jag fått mail från folk som ber om fler helsvarta Blankens-skor, men då känner jag bara att "nej!" jag ser det fasen som lite av mitt mission med de här skorna att inte hamna där i den den lätta svarta fållan), mitt tips är att inte tveka utan köpa de där lite mer udda grejerna som du instinktivt dras till men sen hoppar över av praktiska skäl. Det är viktigt att känna sig fin, för välmåendets skull. Det betyder inte att du måste se ut på ett visst sätt, men att du ska känna dig du och ditt allra bästa jag i det du har på dig. Sociala regler för sociala medier – hur ska vi bete oss? Lätt som en plätt! Man är artig och trevlig helt enkelt. Betyder inte att man måste fjäska eller hålla med om någon tar upp en synpunkt eller ett ämne. Men man framför det man tycker på ett sätt som bidrar med något, och inte smutsar ner stämningen. Så träffades jag och Per Åh, det var i nådens år 2007. Han var producent för Melodifestivalen. Jag jobbade på Expressen och åkte runt på Mello-turnen och skrev om artisternas kläder. En kväll hamnade vi i en bar tillsammans. Pladdrade men skrattade framför alltid väldigt mycket på Harrys (?) i Örnsköldsvik (?). Men var upptagna på annat håll båda två, så det hände inget mer där och då. Men så höll vi kontakten. Smsade väldigt skojiga - tyckte vi - skämt till varandra. Sågs ute då och då. Och gillade nog varandra väldigt mycket. Fast att vi skulle bli ihop var verkligen inte min plan. Han var liksom inte min typ alls. Utseendemässigt alltså. Eller ja, stilmässigt snarare. Och då var jag tydligen så dum att jag tyckte sånt var hemskt viktigt. Men så gick vi på en date till slut och allt kändes bara lugnt, kul, fint och som att jag aldrig ville vara utan honom, och ungefär exakt då förstod jag att det där med att han hade blommig skjorta och för korta bootcut-jeans var väldigt irrelevant. Vi åkte på en weekend till Hjo och där blev vi kära på riktigt ihop. Fyra månader senare friade han. Ett halvår efter att vi träfffats var jag - oplanerat - gravid med Bonnie. Och även om vi har våra dippar och grälar ibland så är han min bästa vän och jag vill helst inte vara utan honom en dag. ”Så visste jag att Per var den rätte” Se ovan. Men ja, jag tror man vet när man inte behöver fundera över om det är rätt eller inte, utan allt bara känns lugnt och fint och rätt och som det ska. Du är din egen lyckas smed – myt eller sanning? Jag tror väldigt mycket på det här. Att ta ansvar för sitt liv. Sedan finns förstås parametrar som fysiska begränsningar och inslag av tur eller otur - men oavsett detta ser jag ingen anledning till att inte göra det bästa av det man har. Se till att om inte varje dag, så åtminstone de flesta, blir magiska på något sätt. Men då gäller det att kunna se och njuta av det fina i det lilla. Se mirakel i vardagen och allt det där. Att inte deppa över ett liv som inte blev exakt som man hoppats, utan tro på att saker kan förändras och att det är upp till varje individ att se till att det händer. Sedan finns förstås tragedier och trauman och oförutsedd sorg och allt det där, som kan vara svårt att ta med i beräkningarna - men det är liksom undantagstillstånd, och man får inte låta rädslan för allt detta bli livet. Så ja, under normalförhållanden tycker jag nog att vi alla är vår egna lyckas smed - och dessutom - att vara beredd på att den lyckan kanske inte alltid nödvändigtvis ser ut som vi trodde att den skulle göra. ”Bas-garderob – är det nåt att ha?” Ärligt talat, vad är en basgarderob? Det låter så himla tråkigt tycker jag. När jag tänker basgarderob försöker jag se de plagg som jag vet att jag använder/kommer använda mycket. Att se till att ha ett gäng plagg och kombinationer i garderoben som jag vet att jag alltid gillar och känner mig fin i. Däremot tycker jag inte att de nödvändigtvis behöver vara särskilt basiga. Det är väl inte basgrejen som är grejen? Utan snarare att gardera sig mot garderobskriser genom att investera i favoriter som sitter bra och funkar till många tillfällen. Sen är det klart att det finns vissa grejer som inte är superkul i sig, men ändå sjukt bra att ha. En snygg kavaj och ett par perfekta svarta brallor till exempel. Just nu drömmer jag om dessa från Toteme.
