Har hängt runt i North Hollywood - en extremt oturistig men också väldigt underskattad del av LA och Hollywood idag. Det är kanske inte här den mest uppenbara skönheten finns, men en väldigt genuin och filmisk känsla. Det där skönhetsopererade, glassiga, lyxiga, glättiga LA som ofta är den kanske lite stereotypa bilden av staden, finns inte här. Alls. Vi har fotat, och det är alltid kul. Och när jag satt och kikade på Magnus som fotade och Sanna som var dagens modell - kom jag att tänka på en larvig liten sak som nästan alltid får en liten lycka att pirra i kroppen: Känslan av ljum luft mot benen och ett långt tyg som böljar runt fötterna när man går. Det kanske är en rest från lyckan de där första varma vårdagarna när man var liten. När kvällarna fortfarande var kalla och man var ute längre än man fick och hade på sig alldeles för tunna kläder - men man kunde bara inte slita sig och gå hem fastän någon förälder satt och väntade oroligt. För luften doftade vår och livet vibrerade i vartenda andetag. [caption width="1500" id="attachment_26473" align="alignnone"] Kamouflage-hund![/caption]Kan ni känna den känslan? Den första vårdagen-lyckan? Att äntligen kunna ha ett luftigt plagg runt kroppen. En kjol eller klämning som lyfts tag av vinden då och då. Ahhh! Hur gammal och dement eller olycklig eller bitter jag än blir (hoppas väldigt lite att de tre sista inte inträffar alls) vill jag aldrig tappa bort lyckan i just det där.
