Den här lilla krabaten hörni, det är Goldie. Innan hon kom in i mitt liv hade jag aldrig varit speciellt intresserad av husdjur, nu förstår jag inte hur jag någonsin skulle kunna leva utan hund. Hon är en hittehund och gatukorsning utan dess like. Hon har läskig andedräkt men fäller inte och kan äta i princip vad som helst utan att bli risig i kistan. Härom veckan blev hon påhoppad av två pitbulls men lyckades ta sig därifrån utan en skråma. Hon är kanske inte den vackraste hunden man sett, men det bryr sig varken hon eller jag om. Hon älskar oss gränslöst och är den mest lojala lilla kompis. Knallar ut och in genom dörren som en annan katt. En gång glömde Per henne i trädgården med grinden öppen när han åkte hemifrån med alla barnen och jag var någon annanstans. När de kom hem några timmar senar låg hon utanför dörren och väntade snällt. På nätterna brukar hon ligga som en liten lurvig räka runt mitt huvud på kudden. Gud vad vi älskar den här trassliga lilla jycken.
