Förr var jag hyggligt pysslig av mig, sydde och ändrade plagg, målade om hemma då och då, smådonade med trevliga projekt som ibland gick åt pipan och ibland blev riktigt lyckat. Det var kul och fick mig att må väldigt bra. Men sen kom barn och eh... sociala medier, och där någonstans glömde jag liksom av det här med att hemmafixa. Men så var vi på en loppis för ett tag sedan, och på sådana är det så lätt för mig att helt tappa fokus och glömma vad det egentligen är man behöver och letar efter, och då hörde jag som en liten räddande ängelsröst något Isabelle Mc Allister sa en gång; "Om du hittar en sak eller pryl där du gillar formen och själva grunden, då ska du slå till. Sedan är det bara att slipa, fixa ändra färg, byta knoppar och annat för att få den som du vill ha den" (ja, det var ju kanske inte exakt citat det här, men ungefär så formulerade hon sig). Och i stället för att kolla Instagram helgen (alltså, jag gör verkligen inte det hela helgerna, men ni fattar vad jag menar) tog jag nu fram mitt 5-dollarsfynd från den där loppisen; en liten gungstol till barnens rum, slipade den, lagade lite med trälim och målade den ljusgul. Och herrejösses vad söt den blev! Efter detta har min jag verkligen fått blodad pysseltand - så vad säger ni? Är det inte dags att väcka våra inre pysslare och ta tag i de där projekten som är så väldigt mycket roligare att ta sig an än man ens minns att det kunde vara?
