Eller jo. Det kan jag ju. Jag förstår på alla sätt och vis vitsen med lagkänsla och tävling och mål och utmaningar. Det är det där att sport, och kanske bollsport i synnerhet? - så lätt blir ett litet näste där patriarkatet fortfarande härjar som om det vore 50-tal. Eller värre. Eftersom jag retar ihjäl mig på hur orimligt mycket pengar den manliga fotbollen driver runt, samt kostar oss i form av poliser som måste dalta med våldsbenägna supportrar istället för attt ta hand om våldtagna flickor på andra platser - har jag liksom aldrig kunnat ge fotbollen en riktig chans personligen. Och därför har jag till för bara några veckor sedan missat hur det står till bland yngre spelare idag. Att pojkarna får de bättre planerna och speltiderna. Att deras fotboll prioriteras före tjejernas. Och att tjejerna godmodigt bara jaha, får acceptera hur det är och så var det inget mer med det. Ni har kanske exempel på fler och konkreta historier att dela med er av? Men fotbollen är en sak. Den har ändå sina fina sidor. Som den där gemenskapen och möjligheten för talanger i fattigare länder att skapa ett bättre liv. Till exempel. Men golf. Den har inget av det där. Jag fattar att ni som spelar är underbara, helt vanliga typer som gillar känslan av att vara utomhus och få till en fullträff. Men de där andra. Donald Trump-typerna. De här. Och efter att ha lyssnat på Revisionist history-poddens avsnitt A good walk spoiled som verkligen går på djupet med vansinnet med fantasidyra golfbanor mitt i städerna och hur det fjamsas med dem - vet jag nu knappt längre vad jag ska göra av all min golf-ilska. Eller fotbolls-irritation. Sport är ju underbart! Men så fruktansvärt orättvis! Ska det verkligen vara så?
