Vi har tagit vårt pick och pack och flyttat från Los Feliz i östra Hollywood till Laurel Canyon i hillsen ovanför Hollywood. Laurel Canyon är kanske mest känt för att vara Los Angeles och 60-talets mest berömda rock n roll-marker, i de skeva och vinda husen högt ovanför staden bodde Jim Morrison, Mama Cass, Joni Mitchel Jimi Hendrix och Frank Zappa - bland andra - och det känns faktiskt väldigt mäktigt att tänka på musiken - och festerna! - som skapats och utspelat sig här. Huset vi bor i nu är mindre och kanske lite mer svårtillgängligt (och hade stått tomt i månader innan vi flyttade in eftersom ägaren haft svårt att hitta någon som ville hyra. Amerikaner är fasligt bekväma av sig och pallar kanske inte med den 10 minuter långa och vindlande bilresan från Sunset Plaza mitt i smeten till högt högt här uppe, och så gillar de vräkigaste möjliga hus i spansk stil men inte mid century-lådiga hus av det här slaget. Men det gör vi!) Jag har drömt om att bo med en vy så länge jag kan minnas. Inte nödvändigtvis en sådan här vy, men nåt -en äng, lite luft, en sjö - vad som helst - och nu fick jag så att jag teg. Det är magiskt att sitta i trädgården och blicka ut över staden som puttrar där nere och ser så annorlunda och variernade ut genom dygnets alla timmar. Och de senaste dagarna har vi haft fullt upp med att komma i ordning med nya möbler, gamla prylar och härliga loppisfynd. De här är mina favoriter: Ett sånt genidrag att plantera suckulenter i ett gammal glas-set. Inte min idé alltså. Köptet planterat och klart på en loppis. Och den här aplampan - jag är helt tokig iden! Att inreda och känna sig hemma i ett hus tar ju en väldig tid. Men vi ska bara bo här ett år, så allt för söliga kan vi inte vara, måste ju hinna njuta också. Vardagsrummet och köket som sitter ihop börjar arta sig litegrann. Nu ska vi bara sätta upp en massa tavlor på väggarna. Eh, och städa.
