Nu hade det varit helg igen - och då vet ni vad som gäller! En uppdatering och rapport av de där lediga dagarna som verkar bara swisha förbi i ilfart. Tänk att vi redan varit tillbaka i sverige i 6 månader? Vad jag saknar mest? Havet, bergen och Peppe. Och en massa annat smått, men de tre sakerna gör liksom lite ont att tänka på. I fredags var det Idol-final och eftersom Per jobbar med Idol och hela hösten på många sätt kretsat kring programmet missade jag förstås inte själva finalen. Vi var där ett helt gäng och var mycket nöjda med det otroliga lilla underbarnet Tusse som tog hem segern! Barnen sov över hos sin farmor och hundarna var också utlejda, och jag och Per sov till 10 på lördagen. Får man ens göra så? Så sjukt skönt i allafall. Sen åt vi frukost framför tvn och kollade The Morning show. Remy som är lite av en rainman-person och går så fruktansvärt mycket in och upp i saker - har bokstäver som sitt nya intresse. Först var det bilar, vi har en film på honom som treåring när Per springer genom en stor parkeringsplats med honom på armen, och han plockar varenda bils bilmärke på under minuten. Sen var det dinosaurier. Han lärde sig varenda jäkla sort och deras latinska namn. Sen var flaggor det stora intresset. Och ett tag var det "collections" - lite luddigare men något om att sortera saker. Senaste är bokstäver. Fick det här smset som han skrivit ihop helt själv på farmors mobil. Eller den här lilla dagboksanteckningen: "De tolv dagar tis min födisdag" Vilket också stämmer! Snart fyller den här mycket märkliga och underbara människan 5! Tur att någon har lite vettiga intressen i familjen - för min del var det på lördagen dags att hoppa på partytåget igen. Middag med Pernilla och Johanna på Coco & Carmen och det var helt vansinnigt gott. Och sen vidare mot klubben Natten i Johanneshov där det dansades och skrålades på ett sätt som hade fått mina barn att tappa ögonen om de sett. Jag är utan tvekan den minst präktiga i familjen, och det säger jag inte utan viss stolthet. Finns få ställen där jag är så lycklig som på ett bra dansgolv tillsammans med kul kompisar. Och Lina Thomsgård spelade skivor - bara en sån sak! Och! Jag sjöng lungorna ur mig på dansgolvet i någon slags partyduett med Klara Söderberg, alltså ikonen Klara Söderberg. Detta ska jag skryta om för mina barnbarnsbarn när de sitter och lyssnar på First Aid kit som fortfarande 50 år senare kommer vara lika bra Klackar på! Och klackar av när jag klev in i hallen hemma någonstans mitt i natten. Söndag och dags att skaffa gran! Remy - igen - hade slagit till och varit sitt mesta sig själv och i ett dygn planerat vad han och Per skulle ha på sig för granköparkläder. Det blev bakåtvänd keps, halsband och solglasögon. Hemma - sätter man sig i favoritfåtöljen medan Per och Remy klär granen och tänker att vad skönt det ska bli att bara chilla några minuter. Men då kommer hund ett och två, och sedan barn ett, två och tre och samtliga tycker liksom att det är helt normalt att sitta så här. Liksom ingen annan än jag som uppfattar det hela som aningens trångt? En blandning av extrem tacksamhet och mild panik infinner sig Grannen uppe. De där snygg-jul-pyntartyperna är vi inte! Finns inte en röd tråd mellan något pynt här. Allt ska fram bara! Kanske lite för att det är så sjukt skönt sen att plocka bort allt och njuta av den förhållandevis mer avskalade kontrasten. Sedan storhandlade vi och det var ju ungefär tidernas mingelkalas att gå på Coop en tidig söndagkväll. Bara folk man kände mellan raderna. Och jag hade fortfarande pyjamas på mig och fick skamset lufsa runt där och göra mitt bästa för att se någorlunda värdig ut, och inte som skrålarmorsan som är ute och svänger omkring halva nätterna. Vi kollade på Allt för Sverige med barnen som kunde relatera. Men plötsligt gick strömmen och det blev kolsvart i hela Enebyberg ett par timmar. Då kröp vi alla sju individer i hushållet ner i vår säng och den där blandade känslan av tacksamhet och mild trängselpanik infann sig igen. Imorgon måndag hörni, det blir bra det med ska ni se!
