Per har gjort i ordning ett så väldigt snyggt kontorshörn i en del av av vårt hus medan han varit själv här och vi andra varit i Sverige hela sommaren. Men så har han deppat och tjurat på mig över att jag inte använt det ordentligt, utan hellre suttit i sängen och jobbat med datorn i knät. Vilket jag ofta gör. Som en gammal ovana och rest från när jag var nybliven frilansare och liksom kände friheten i ATT KUNNA SITTA I SÄNGEN OCH JOBBA medan jag såg framför mig hur mina gamla Expressen-kollegor satt kvar på sina hårda stolar och inte hade det en hundradel så mysigt som jag hade det i pyjamas och allt. Hur som helst. Sängen är lämnat åt sitt öde - detta är en mycket bättre plats (har jag nu äntligen fattat) - så när jag säger till barnen på morgonen att "nu är det dags för mig att gå och jobba"/"måste ge mig av till kontoret "- då är det cirka fem meter norrut till denna vackra lilla avkrok jag sticker.
