Här kommer en till lite påminnare när jag ändå är i gasen. Det här med att ställa om för att ansvara för mindre miljöpåverkan handlar ju delvis om att på många sätt kliva tillbaka till ett rimligare sätt att leva. Min mormor och övrig släkt i den generationen skulle ju aldrig fått för sig att bete sig som vi gör idag? Att inte ta hand om det som finns framför oss och alltid prioritera bekvämlighet före sunt förnuft? Att beställa hem inplastade äpplen från mataffären när grannen har ett dignande äppelträd så här års? Hur snett är inte det, egentligen? Det här är ju bara ett exempel på exakt hur bortskämda vi blivit bara de senaste decennierna. Hur som helst slog det mig härom morgonen när jag plockade ut sylt till gröten ur kylen, vilket vansinne en sådan handling är när det ligger fullt av frukt på marken i min trädgård. Ibland måste man liksom se sig själv så där utifrån för att lägga märke till sådant som kan förändras. Snabbt som ögat pep jag ut och länsade våra äppelträd, och hittade genom Instagram en annan person i kvarteret med för mycket äpplen som jag fick komma och plocka. Att göra äppelmos är typ det enklaste man kan göra, bara koka äppelbitar mjuka och blanda upp med socker. Och nu har jag hela frysen full och vinterns frukostar är räddade!
