Jag tycker alltid att man mår extra bra av att ha små må bra-hemligheter. Vardagsupplevelser i det lilla som du delar med ingen annan än dig själv. Förstår ni vad jag menar då? När vi bodde i Farsta fanns det en del av sträckan mellan tunnelbanan och hemmet som jag tyckte extra mycket om att gå. Det doftade gott från ekar och insjö där, och det var liksom där jag kopplade om från hemma till jobb, eller från jobb till hemma på något vis. Tog några djupa andetag av naturdoften och passade på att vara lite tacksam för en massa bra saker. Skakade av mig dåligheter och kände lite ro. Kunde liksom längta efter de där hundra metrarna genom skogsdungen när jag satt och jobbade. Det är den typen av små rutiner och brasaker som jag tror är en nyckel till att må bra. Just nu är min finaste lilla ensamstund på dagen när jag kliver ut på morgonen och pysslar om de här små kompisarna: En tomatplanta, en buske koriander och en kruka pepparfrukter. Det är skönt att känna in den nya dagen i två minuters ensamhet, medan man vattnar och funderar på hur mycket krabaterna har vuxit under natten. Vet inte hur jag kommer reagera den dagen det väl kommer en liten tomat på plantan - ungefär på samma sätt som när bästa kompisen fått sitt första barn kanske. Någonstans åt det hållet.
