Kommer ni ihåg det där barnprogrammet när man var liten, där en barnröst sa "Lycka är..." och så var det lite olika alternativ som dök upp "...att klappa en kanin", "...att dricka saft med sin kusin" och så vidare. Små guldkorn helt enkelt. Lyckan i det lilla, det var väl det det här segmentet skulle påminna oss om. Vad jag ville säga med detta är att lycka är att dricka en smoothie tillsammans med sin bästis som är här och hälsar på från Sverige, utanför gymmet - med ett skönt pilatespass i ben och armar och en mild sol som tittar fram efter några dagars spöregn. Lyckan är sällan så fin som när den dyker upp bara så där, och överrumplar en i en liten gest, i en liten stund, ett kort ögonblick av närvaro.
