En av de saker jag troligtvis kommer sakna mest när vi flyttar härifrån är den nästan gränslösa tillgången på fantastiskt välsmakande närodlad och ekologisk frukt, grönsaker och bär. Per har fullt upp med jobb så här inför finalen av American Idol, och jag behöver aktivera barnen, som tröttnat på allt flyttfixande, på egen hand. Vi bestämde oss för att försöka att utnyttja den här fina tillgången i butikerna och göra jordgubbssaft. Svensk härlig jordgubbssaft som liksom inte går att få tag i här annars. Nu är jag kanske inte direkt jordgubbssaftfixartypen tänker ni, och nej, det är jag ju inte, även om jag i och för sig kan gilla att dona i köket och ÄLSKAR när doften av något gott och nylagat sprider sig i hemmet. Hur gick det då? Med barnen som skulle skära blasten av jordgubbarna och ha livsfarligt vassa knivar. Jo men de skar sig ju förstås båda två, minimala små repor och jag fick tokspel på dem över gnället över detta lilla när det finns folk som blir av med både armar och ben ställer till med mindre drama. Och sen hade jag kanske inte direkt lusläst receptet innan och upptäckte efter en bit in att någon "saftduk" eller hålslev som jag skulle behöva var saker jag förstås inte hade. Men jag knöt ihop en liten anordning med en fräsch kökshandduk och slevade skum så gott jag kunde med en sked - och till slut hade vi saft. Världens godaste till och med. Och med IKEAS kanelgifflar till smakade allt sammans väldigt gott av Sverige och svensk sommar ett tag. Hjärnsubstans eller jordgubbssaft in the making? Who knows? Saften smakade för övrigt gott också med en sådan här kakglass. Ja ja. Man var ju liksom tvungen att prova sig fram och se om det fanns nåt gott saften inte passade med. Det gjorde det inte. Så nu vet jag det.
