Kan man vara motsatsen till svart-eller-vit-typ? Inte som i grå eller veligt mittemellan, utan mer att man (okej, jag talar om mig själv så det får väl bli ett jag) sticker iväg åt rätt motsatta håll samtidigt? Så här är de flesta, jag vet. Vi är motstridiga och komplexa vi människor. Men i sociala medier och bloggar och i någon slags offentlighet verkar det ibland bara finnas utrymme för det hårdvinklade och fast beslutna. Vi som lever i både svart och vitt är kanske för luddiga? Jag vet inte. Vad jag försöker komma fram till är att jag är så glad över mitt gamla bensinmonster till Mercedes som äntligen rullats ut försiktigt ur garaget, efter att ha skickats från LA. Lång historia bakom denna bilen. Vi hade en liknande när jag var liten, och jag förknippar så många barndomsminnen från innan mina föräldrars skilsmässa med den. Och så fick jag mot den bakgrunden denna bilen i en väldigt generös 35-årspresent av Per. Detta är å ena sidan. Å andra sidan är det ju mg vi snackar om här? Jag. Med ändå ganska ambitiösa mål och val kring hur jag försöker leva mitt liv hållbarare. Det är frustrerande ibland hur svårt det är för oss svart-och-vit-människor att pussla ihop alla delar av livet. Men ändå positivt hur ofta det faktiskt går att hitta en väg emellan. Om man letar och verkligen vill. Lösningen för mig och min Mercedes har hittills varit att knappt köra den alls. Mest stå och titta på den. Men nu när möjligheten finns tänker jag att jag faktiskt ska bygga om den till en etanolbil! Så kan jag köra den lite oftare och med mycket bättre samvete sen. Och att det går att bygga om bilar och göra dem till miljöbilar? Hur fantastiskt är inte det?
