Det var ju en historiskt kall och regnig midsommar här i Stockholms skärgård där vi befinner oss nu. Vi bestämde att det bästa kanske var att helt ge efter för vädret och inte ens försöka dansa eller klä nån stång ute i höstkylan. Så vi stannade inne, i myskläder mer eller mindre, eldade i brasan och åt massor av mat hela dagen. Min bästis Theresa med familj har varit här och det räckte liksom att bara hänga med dem. Tyckte vi i allafall, men då är ju vi bortskämda med sol och fint väder så jag kan tänka mig att de andra deppade mer över regnet än vad vi gjorde. Å andra sidan; vad är lite regn att deppa över. Väder är ju vad det är, man kan ju inte hänga upp stämningen på det liksom. En annan sak; det blir så sjukt lätt att man låter barnen trixa med IPad alldeles för mycket så fort vädret är kass. Som om det inte gick att hitta på kul saker att göra bara för att man måste vara inomhus eller är på semester utan en massa leksaker. Men det är ju för jävligt egentligen att hamna där. Ju mer de säger att de "inte har något att göra" desto mer sugen blir jag på att aldrig mer låta dem spela. Eller i alla fall tills de upptäcker att det finns massor man kan hitta på om man bara släpper loss fantasin. Vi har jobbat så i helgen. Ingen iPad. Old school egen fantasi som enda underhållning. Fy fan vad skönt det är att slippa IPad-tjatet. Ibland - och särskilt när man märker hur mycket trevligare barnen är när Ipaden ligger bortglömd i ett skåp - känner man för att sälja skiten och aldrig låta den komma tillbaka.
