Tog med Bonnie och Rio och varsin kompis på American Idol idag. Det var svettigt. Men kul! Tjuvlyssnade när de satt i bilen och snackade och noterade skillnader i baskunskap mellan ungar som bott hela sina liv i Hollywood och de som i själ och hjärta kanske hör mer hemma i Farsta: en av tjejerna berättade att hon fått gå på röda mattan en gång, den andra amerikanen i bilen ooooh-ade imponerat och Bonnie och Rio förstod att den här sortens matta måste vara väldigt speciell och pepprade på med en serie haj-were-fråm-sviden-frågor med hög goddag yxskaft-faktor: whats a red carpet? Can it FLY?? Im sure it can fly. Whats it made out of? Is it MAGIC? Who drives it? Mommy can we get a red carpet? Tror ingen av de lite mer världsvana barnen lyckades få dem att fatta vad det var, det däringa red carpet. En annan sak: vet inte om det är lyckad uppfostran eller bara att de blivit äldre; men Gud vad jag älskar Bonnies kompisar. Så sjukt artiga, intresserade och väluppfostrade. Med risk för att låta som en pensionär, men det är så otroligt trevligt med barn som kan och kallar vuxna vid sitt namn, som säger tack, som inte gnäller, som är positiva och lätta att ha med. Krisa kan man ju göra hemma med sina egna familjer menar jag.
