Det här med att kanske, eventuellt skaffa hund har vi pratat om i åratal. Men så kom Remy emellan och det kändes mindre aktuellt, men helt har längtan aldrig försvunnit. De senaste månaderna har vi pratat om att skaffa en shelter-hund, alltså en rescue: det kryllar av herrelösa hundar här. Och kanske inte precis en valp utan en vuxnare sort. Idag åkte vi runt till ett par olika adoptionsställen för att hålla jetlagen borta. Och för att kolla hur barnen är och känner för hundgrejen när det börjar bli lite mer verkligt. Och det blir såklart helt omöjligt att stå emot för alla inblandade, när de där små söta vovvarna kommer med sina snälla ögon och liksom vara beeeer om ett hem och att bli älskade.
