På baksidan av vårt hus har vi en liten, liten altan med ett - egentligen - alldeles för lågt tak. Per avskyr det där taket (men så är han ocksp nästan 2 meter lång) men jag älskar hur mycket det känns som att sitta i en koja där under. Älskar också att smyga hit ut när det är för många hundar, ungar och snarkande karlar i sängen. Norpa med mig barnens sovsäck och smyga ned i den sunkiga gamla soffan, dra in den iskalla nattluften (ja men faktiskt! Bara knappt över nollan så här års!) och sova som en liten baby, nedbäddad i en vagn. Favoritplats och favoritsak att göra!
