Här träffar de honom för första gången, Bonnie och Rio. De var så små, men kändes så stora. Fyra och sex år gamla när de fick en liten bror att dela sina liv med. Jag skulle ljuga om jag sa att det varit plättlätt. De här tre första åren som trebarnsföräldrar. Och det var kanske att ljuga för sig själv att inbilla sig att det kommer bli enklare. För hur jag än gör räcker jag liksom aldrig helt till och någon får stå där och behöva men få vänta. Ändå skulle jag aldrig för en dag byta ut mitt stökiga, stormande gäng mot ett annat eller mindre. Att Remy kom, med all sin envishet, sin kluriga lilla personlighet, sitt skratt som smittar som inget annat skratt jag någonsin hört, och den där varma lilla kramiga kroppen som vi alla slåss om att få hålla om mest, gjorde vårt liv mer på alla sätt och vis. Du är så otroligt älskad, Remy och jag är så tacksam över att du dök upp och stökade till våra liv på bästa tänkbara sätt .
