Skulle tippa att Bonnie ansvarar för omkring 30-40% av kontinentens träskövling. De mängder teckningar, brev och superviktiga små lappar den bruden kånkar hem varje dag. Och sen vet man förstås absolut inte var man ska göra av allt. Särskilt med tanke på den svåra materialla separationsångest båda våra barn lider av. Men ibland dyker det upp små guldkorn som är så söta och avslöjar det där som hon själv aldrig riktigt berättar när man ställer "hur har du haft det i skolan idag"-frågan. Och så börjar man böla förstås. För så är det att vara mamma. Man bölar som aldrig förr och aldrig vet man när tårkranen skruvas på. Helt plötsligt är det något, en teckning på två små vänner som håller hand, ett barn med bara en strumpa, en hemlös blandrashund med jättelitet huvud och lång kropp - och vips sprutar det åt alla håll.
