Okej. Vi har varit hundägare sedan i söndags. Läget? Åh. Blandade känslor. Hon är så fantastiskt fin den lilla jycken, så otroligt snäll och kelig. Tjejerna har varit lite krassliga och hemma från skolan idag och igår (den där julflunsan som aldrig riktigt ville gå över, blev "strep" - och nu äter de antibiotika) - och det passade ju dem bra, för då fick de automatiskt tid att hänga med och lära känna Goldie. För lilla Goldie däremot kan det ha blivit lite mycket med all intensiv uppmärksamhet så här direkt. Men hon kämpar ändå godmodigt på. Eftersom hon är en vuxen hund är det klurigt att avgöra vad hon kan och inte kan. Efter ett par olyckor inomhus igår, har jag rastat henne ofta och mycket idag, och fokat på att påminna lilla Goldie om att vi går på toaletten utomhus och ingen annanstans, tjejerna har också varit duktiga på att själva ta henne på kisseturer runt kvarteret. Bonnie som alltid varit lite hundrädd var skeptisk igår. Hon är dessutom en fruktansvärt ansvarstagande människa, och ägnade hela dagen åt att oroa sig för att Goldie skulle äta upp legobitar, russin, ramla ner i poolen, smita ut i gatan och bli påkörd... Det blev liksom för mycket för henne med allt som kunde hände, och allt hon nu kände sig tvungen att ta säkerhetsmässig höjd för. Hon ångrade att vi skaffat hund, det här blev bara för mycket. Men idag har de två gosat tillsammans i en fåtölj hela eftermiddagen, och nu ligger de kropp mot kropp och sover tryggt. Jag fattar att det är mycket för alla så här i början, men känner i hela kroppen att det kommer bli så fint och bra, bara vi vant oss lite mer. Rio älskar sin lilla hund så mycket, och Remy och Goldie är frenemies. Han är i och för sig försiktig med henne, men lite svartsjuk när han märker att hon gillar mig nästan lika mycket som han gör. Och Goldie är inte dummare än att hon fattar att den där nyckfulla och gapiga lilla människan inte är att lita på. Kort sagt. Hundlivet är så mysigt! Det är så härligt att ha lilla Goldie här, men jag känner mig som ett geni som inte valde en liten valp utan en större hund. Den här redan energiska familjen hade typ börjat brinna med en studsande valp mitt i också. Nu känns det snarare som att den här lilla gosiga hårbollen lugnar ner oss. Promenad med Goldie och Remy i morse. Svinfort går det inte att ta sig runt kvarteret. Särskilt när en måste stanna och provköra sin brandbil på varenda garageuppfart. A love/hate relationship. Nu är väl den stora frågan hur sjutton man gör för att lära gamla hundar sitta, osv.
