Gillar man loppisar och second hand är Los Angeles ett paradis. Här säljs både möbler, kläder och konst och även om priserna ibland är ganska höga är det mesta prutbart. Rose Bowl i Pasadena är förmodligen den största och den dit second hand-butiksägare från hela världen åker och köper prylar tidigt, tidigt på morgnarna innan solen ens gått upp. Sen kommer vanligt folk och det är verkligen en heldag att strosa runt bland alla tusentals stånd, och sedan måste man ju förstås hinna stanna och titta på något band som uppträder i ett hörn och dricka ett glas lemonad i skuggan medan man tar igen sig. Loppisen som går av stapeln i Long beach också var tredje söndag (men inte samma söndag som den i Pasadena) är också urbra, och vill man inte ta sig så långt ligger en mindre men naggande god i West Hollywood, Melrose trading post i korsningen Fairfax och Melrose som är öppen varje söndag. Barnen har fått små ansvarsuppgifter hemma (bädda sängen, duka av efter maten och sånt) och sköter de allt det har vi bestämt att de får en liten slant som belöning när veckan är slut. Som motivation, men kanske mest för att de ska lära sig att förstå det ekonomiska värdet i saker och ting. Idag åkte vi för att spendera deras dollar på Fairfax-marknaden (allt detta en söndagsrutin vi helt och hållet kapat från min pedagogiska supermorsakompis Karin.) För även om man inte tänkt sig köpa något särskilt är det ändå ett härligt ställe att hänga på med alla chanser till att äta goda mat, se massor av kul folk och lyssna på ambitiösa hobbymusiker som spelar lite här och där. Båda barnen var så väldigt engagerade kring det här med sina små dollarsedlar och hur de skulle spenderas. Det fanns ställen med bra urval för en tunn barnplånbok om man säger så. Rio valde till slut en grön telefon. Och tänka sig vad viktig hon är! Den började visst ringa direkt, och sedan var det ett jäkla så med samtal hit och ditt. Jag smög bakom henne och hörde hur låtsas-skrattade högt och förde långa samtal på engelska med sin låtsasbusiness-partner på andra sidan tråden. Övervägde också en hatt, men räknade ut att hon inte skulle ha råd när hon frågat hur mycket den kostade. Ett par Mimmi Pigg-öron för en dollar räckte dock budgeten till. Dessa, telefonen och crepes med Nutella till lunch och minsta var mycket nöjd. Bonnie fyndade en liten påse vackra diamanter (i plast, men det spelar ju ingen större roll) och jag gick därifrån med en snygg matta för 20 dollar.
