Det är verkligen otroligt hur staden där nere under oss varierar och skiftar i sitt utseende från dag till dag. Igår när vi vaknade hade molnen kommit in lågt från havet och bara vårt lilla berg stack upp ur ett massivt molntäcke där nere. Det är det första jag gör varje morgon, går ut till köket och tittar på utsikten och soluppgången, det är väldigt fin start på en dag. Min svärmor och hennes kusin är här och hälsar på, och eftersom jag hade återbesökstid hos min förlossningsläkare som håller till på Rodeo drive, tog jag med damerna till Beverly hills och åt lunch på Le Pain quotidien först. Hos läkaren kollades sedan livmodern och det klämdes på brösten ( är det inte märkligt hur fransig i nerverna man blir efter ha fått barn? Känslig och lätt att hamna hur balans. Jag har haft mentalt bröstcanceranfall åtminstone en gång om dagen sedan Remy föddes, så det kändes fint att få en check up.) och hon berömde mig för hur bra jag jobbat på vid förlossningen och att jag såg ut att ha lagat ihop mig fint efter. Att få beröm för sin livmoder är kanske ingen drömkomplimang för en 20-åring men har man just fått sitt tredje barn och är lite extra känslig av sig och dessutom rätt så självutplånad för att allt man gör att se till andras behov hela dagarna just nu, är denna plötsliga omsorg och fokus på... moi, nästan övermäktigt, och ja, det kan ha kommit lite gråt. På fötterna "The Isabell" i bordeaux suede, nya jeans från Current Elliott, rea-fyndad väska från Jerome Dreyfuss och skinnjacka från Anine Bing. Eftersom jag var frisk och hade fött beröm och dessutom hade en riktigt jävla bra hårdag plus sällskap av en bebis som var på ett strålande humör - så var således mitt humör även i topp. Ja, jag hade till och med energi. Massor av energi! Sedan åkte vi till barnens skola och kollade på Rio som har basketklass på onsdagar. Rio är kanske inte någon naturlig boll-talang direkt men kämpar på och studsar och skriker "ball! ball!" som en vettvilling där bak. Ingen passar henne (kanske mest i och för sig för att alla är mer intresserade av att dribbla själva än passa någon över huvudtaget). Aj aj aj. Fast Mr Brian ser till att hon får bollen ändå, och Rio verkar inte bry sig så värt mycket. Hon är nöjd med att köra "defense" och hojta "ball!" Eftersom vi hade huset med fullt av barnvakter och jag dessutom var fylld av energi var jag ju inte dummare än att jag passade på att träffa upp Malin, Sara, Peppe och Frida på fantastiska veganrestaurangen Gracias Madre på Melrose. Vid bordet bredvid satt Lena Dunham. Vi var helt chock-knockade av denna kändisjackpot men bestämde att det varken var okej att smygfota eller be om att få ta bild med en donna av denna kaliber. En donna av denna kaliber ska respekteras på alla plan. Remy fortsatte sin toppdag och var med i vagnen bredvid bordet. Åh vad jag fantiserade om att be Lena Dunham göra typ handpåläggning på min son, så att han för evigt skulle ha den känslan med sig och bli världens mest fantastiska man som vuxen. Vem kan annat när man blivit frälst av Lena Dunham vid sex veckor ålder. Men jag gjorde det som sagt inte. Är inte säker på att hon skulle vara lika intresserad av att gå runt och frälsa random söner så där en vanlig onsdagkväll.Energi
