Lycka - vill jag tro - är att skapa små dagliga äventyr och sedan se njuta av dem ordentligt. Som att vakna en söndagmorgon och behålös och med oborstat hår (för att det är skönast så) ta med familjen till ett café och äta frukost där. Crab Benedict med Hollandaise, en kopp kaffe och en skål med frukt. Barnen får inte spela på några telefoner och då tjurar de lite och sedan börjar de prata om en massa saker man aldrig hört förr och plötsligt känns allt så väldigt väldigt mysigt och lugnt på något vis. Hett LA-tips: Restaurangen Home på Hillhurst i Los Feliz. Underbara fish tacos, härlig meny, perfekt familjeställe. En sak till: På tal om behå. Varför har man det EGENTLIGEN? Om man har störa bröst, ja. Men små? Va? Börjar allt mer känna att 70-talets Bränn behån-kvinnor hade rätt. Det här med att gå omkring fastspärrad hela dagarna, för vems skull är det vi gör det egentligen?
