Den här fotokursen på UCLA som jag går tillsammans med Karin (och en massa andra människor som verkar urtrevliga allihop), det kan vara bland det roligaste jag gjort. Inte bara för att jag efter att ha jobbat nära fotografer och själv fotat en hel del de senaste tio åren och nu ÄNTLIGEN lägger ihop pusselbitarna och fattar hur allt funkar. Från futoner och elektroner till bländare och färgbalans. Jag har liksom mest bara chansat hittills - ibland med hyfsat resultat, oftast anskrämligt. Utan också för att läraren är fantastisk och superpedagogisk, och inte minst för den sköna känslan att upptäcka hur kul det är att lära sig saker. När jag pluggade för - få se nu, 15 år sedan snart? (panik på det) - var jag alldeles för ung och omogen för att orka lyssna och förstå sammanhangen till fullo. Men den här gången sitter jag som ett litet ljus och blir inte ett dugg rastlös eller börjar smsa någon - och jag börjar genast fundera på möjligheten att kanske börja plugga igen? På riktigt alltså. Oklart till vad, och det kan vara så att jag är lite hög och nykär i den där världen just nu, men ändå - frihetskänslan i att jag faktiskt skulle kunna utbilda mig till sjuksköterna och totalt sadla om - om jag nu ville det, den är otroligt kittlande. Ni som läser och kanske har gjort det - börjat plugga, bytt inriktning i ert yrkesmässiga liv eller gjort ett intresse till ert yrke - kan inte ni dela med er av era berättelser och beslut - känns som att det skulle kunna bli riktigt inspirerande läsning!
