Härom dagen bad någon mig fundera ut tre situationer när jag är lycklig och mår riktigt bra. Det skulle vara tillfällen som handlade om mig, och inte hade något att göra med huruvida barn är friska eller sjuka, nöjda eller missnöjda - det skulle bara utgå från mig och inte hela familjens välmående. Det var både lätt och svårt. Svårt för att någonting i mig gärna vill peta in en unge. "Att sitta på stranden och se barnen leka och bada tillsammans." Är i och för sig sant, men nu skulle det här ju handla om bara mina behov. Lätt var det ändå för att jag tycker om mitt liv på det stora hela, och tycker att jag är bra på att fylla det med sådant som får själen att le. Mina tre svar blev hur som helst: Att rida. Helst tillsammans med Peppe på hästen Souvers, bland bergen i Topanga. Gallopera och känna det här oerhört vackra djuret ta bettet och dra iväg. Skritta långsammare och prata om livet. Den bästa terapi som finns! Att ha middag hemma, när man vet att bästa sortens kompisar är på ingång, någon god mat står och puttrar på spisen, man smuttar på ett rödvin. Så ringer det på dörren, det babblas, skrattas, timmarna rullar på. Älskar det där! Ett varmt, fint, mysigt och bra häng som ställer allt till rätta i själen. Att vara själv i stugan. Okej, hunden kan få vara med. Annars bara jag. Knappt ens uppkoppling. En öppen spis. En trädgård att skrota i. Om har tur kanske en tur på sup-brädan eller en sväng i skogen. Det var det! Inte superkrångliga eller svårtillgängliga saker alls egentligen. Och jag tänker att jag nog alltid ska göra så här. Ha en lista med tre lyckopiller redo i bakfickan. Se över den då och då om någon eventuellt skulle behöva bytas ut eller justeras. Se till att peta in någon av grejerna på listan åtminstone en eller två eller kanske tre gånger i månaden? Borde inte det vara ett bra sätt att se till att alltid hålla själen i balans? Vilka tre är era lyckostunder?
