Sedan jag upptäckte Armanis Rouge d'Armani-läppstift (efter tips från en läsare!) har jag blivit en sådan där person som gärna har röda, cerise, lila, orange - you name it! - på läpparna. Tycker att det funkar som en schysst accessoar och cool detalj eftersom jag insett att jag trivs bäst i jeans och T-shirt men ändå alltid känner mig lite halv i bara det. Armanis läppstift sitter som ett jäkla Karlsons klister utan att bli torrt. Man är trygg (jag kanske inte är den enda som lider av jox på tänderna-skräck?). Och kan ha det en hel partykväll utan att behöva bättra på en enda gång om man inte nödvändigtvis vill. Bästsäljaren är nummer 401 - en knalligt röd nyans som har precis allt man kan kräva av ett läppstift. Jag har också provat deras Lip Maestro - som är ett matt gloss. Nummer 401 - "Tibetan orange" är min saviour alltså. Världens enklaste svarta klänning - och så den här. Sen är man kittad för festen på ett avskalat, enkelt men ändå coolt sätt. Eftersom jag är smått beroende av Armani-läpp-produkter kutade jag som en gasell till Barneys härom dagen och köpte färg nr 300 - "Pop"- ur den nya "Rouge ecstasy"-serien - som är vårdande CC-läppstift (vilket betyder color & care). Har inte hunnit testköra den riktigt ordentligt än, men efter någon dag känner jag kanske ändå att hm... härligt, förstås, man blir liksom aldrig besviken på Armani, men än så länge leder den klassiska varianten. Vad jag vill säga är: Ska ni köpa ett läppstift; prova Armani. Gör det bara. Jag, min styvpappa Thomas - och Rouge d'Armani nummer 401. Och här är jag, två snygga killar, min utspejsade Magixa de hex-klänning (obs! Var inte meningen att den skulle glida upp riktigt så mycket i fronten. Men men.) (Obs 2! Detta är alltså inte vad jag menar med en "världens enklaste svarta klänning") till Armani-läppstift på Elle-galan... 2012 tror jag att det var.
