Tänker ni att jag är en själlös och hård människa nu när jag kommer erkänna att jag inte riktigt förstår mig på det här med snittblommor? Alltså de gånger en man gett mig vackra blommor, eller ännu värre - spenderat en halv förmögenhet på massor med rosor - så känner jag i och för sig tacksamhet, absolut; men ännu mer - "gud vad mycket mer vettiga saker de där pengarna kunde spenderats på". De dör ju så fort? Och skräpar ner? Det här med fredagsbukett och vackra blommor i en vas, det är som att jag har en blind spot alltså; för jag fattar ingenting. Jo, jag kan ju se att det är fint. Men njuter jag av blommor i en vas? Gör det mig lycklig? Blir jag pirrig och lycklig av att blanda eukalyptus med pion? Svar nej. Vita liljor kan jag gilla, för att de doftar så ljuvligt! Och detta - att knipsa av ett par rosor från det som poppar upp i trädgården och sätta in - känns också spännande och rent av vackert. Men i övrigt är snittblommornas språk ett jag inte pratar! Älskar dem dock ute! På buskar och i trädgårdar, upptäcka nya på resor - men det är ju en annan grej. Speaking of... Det här är vår första sommar i nya huset och det är spännande att se vad som poppar upp i trädgården. Efter att vi var borta förra veckan och kom tillbaka hem, hade denna rosa skapelse börjat blomma. Någon som vet vad det är? Give me a name!
