Här kommer uppdatering kring Cowspiracy och hur det går med ett mer vegetariskt liv för hela familjen; Bra! Tackar som frågar. Så här: Jag har ätit väldigt sparsamt med rött kött länge för egen del - då och då gör jag undantag, men säg att jag äter en korvskiva, någon boloignese och kanske en hamburgare på en månad. Och kyckling någon gång i veckan, fisk allt som oftast. Medan barnen fått traggla på med sina halvfabrikatköttbullar och annat sånt där som de gillar. Men sedan, för några veckor sen, bestämde jag och Per (eller ja, det är bara jag som lagar mat i den här familjen så han kan knappast ha tillåtelse att ha synpunkter utan brukar mest tacksamt ta emot vad som ställs på bordet) att vi kanske skulle försöka äta mer vegetariskt liksom vi alla tillsammans. Vegetarianer behöver vi ju inte bli, men det finns liksom ingen anledning för någon av oss att gluffsa i sig kött varje dag. Och vet ni vad det absolut bästa med detta är (förutom alla miljömässiga och hälsorelaterade fördelar)? Jo men att jag fått jordens nytändning i köket (gud vad det där lät... sexigt? Som att det var något helt annat jag pratade om. Nåväl. Det var det inte.) Det finns ju en helt ny och enorm värld av smaker där ute att ta sig an. Det vegetariska köket är så mycket roligare, knasigare (igår åt vi spenatgryta med kokosmjölk, kikärter, russin och kokos till middag), spännade och framför allt så mycket mer linje med vad jag gillar. Att jag inte fattat det tidigare? Jag är liksom på en matlagningshigh och funderar med glädje redan på morgonen över vilken spännande ny mat man kan tänka sig hitta på att laga idag. Jag vet. Det kommer med all sannolikhet gå över, men då har jag i alla fall lärt mig en massa nytt på kuppen. Vad övriga familjen tycker om mitt köksexperimenterande? Per= oväntat positiv måste jag säga. Han är en sådan där som himlat med ögonen när jag beställt kale-sallad på restaurang och så, men nu äter han duktigt av både det ena och det andra utan att visa några direkta tecken på att längta tillbaka. Barnen= blandad framgång. Den här bolognesen på svarta linser från förra veckan gick toppenbra! Deras favoritsoppa sedan länge är den här linssoppan. Men jag har nu i och för sig bestämt mig för att skita rätt hårt i vad de tycker. De får vänja sig helt enkelt. Skam den som ger sig och så vidare. Idag åt vi en blomkålssoppa som halva barnaskaran älskade, den andra njae-ade. Hittade den i en kokbok som jag inte orkar gå och kolla vad den heter, ligger nämligen nerbäddad och uppfluffad i sängen och den njutningen vill jag inte avbryta ens för er, men ungefär så här var receptet: Hacka ett par, tre vitlöksklyftor fint. Skär de små buketterna från ett blomkålshuvud och lägg i en gryta tillsammans med vitlöken. Häll på några deciliter vatten (så att det knappt täcker blomkålen) och koka upp. Låt koka cirka sju minuter. Häll i en burk kokosmjölk, tre deciliter grönsaksbuljong. Värm upp, mixa ihop och smaksätt med salt och peppar. I receptet stod det att man skulle smaksätta med basilika, men basilika äter jag bara inte, så det fick bli koriander i stället. Milt och gott, mycket barnvänligt. Särskilt när man fick pannkakor till efterrätt! Mer superbra vegetarisk vardagsmat hittar ni HÄR
