Idag har jag och min kompis Malin varit i downtown - som är en helt egen del av LA med en unik historia, vibb och crowd - jag har varit på jakt efter material och inspiration till ett par nya projekt - och Malin, som är ny i stan, fick se sig omkring. Det första man måste göra i down town (det känns alltid som att man varit på typ weekendresa i New York efter en dag i den här delen av stan, det är så väldigt olikt övriga Los Angeles) är att besöka restaurangen och caféet Bottega Louie som har de mest otroliga bakverk, sagolika macarons och en meny som även på alla övriga sätt är underbar. Men lunch åt vi faktiskt på Chipotle. VI var döhungriga och hann inte vänta på servitriser och jox på Bottega Louie. Dessutom finns det inget i hela världen som är godare när man är tom i kistan, än Chipotles bowl med sofritas, korianderris, pico de gallo och massor med guacamole. Som en liten bit Manhattan. Fastän tiden stått stilla här. Och det är mer eller mindre precis vad den gjort. Downtown hade någon slags högtidsperiod under mitten av 1900-talet - sedan blev det liksom helt bortglömt och har mer eller mindre totalförfallit tills man för ett tiotal år sedan genom en radda olika projekt bestämde sig för att försöka blåsa liv i stadsdelen igen. Förutom en hel del bra restauranger och uteställen är down town mest känt för sitt fashion district - där köper man tyger, krims krams och fyndar överblivna lyxvaror men kanske ännu roligare är jewelry district där man köper otroliga smycken, äkta vara och dignande diamanter, eller små pärlor på lösvikt. Wholesale till företag eller hemmaknåpare som tillverkar egna smycken - alla trängs de här och vill fynda bland juvelhandlarna. Det är en otrolig plats (och man blir väldigt sugen på att köpa pråliga diamantringar till sig själv "för att det är så billigt". Det finns också businessområden i downtown - och på persing square mitt i smeten spolas det upp en is och man kan åka skridskor på vintern. Downtown är verkligen kontrasternas plats - med de lyxiga skyskraporna i bankkvarteren, diamantförsäljarna i jewlery district samt det sorgliga arv som är kvar från kvarterens dagar i förfall. Parallellt med allt med nybyggarandan finns Skid row - kvarter efter kvarter med människor som fullkomligt halkat utanför samhället. Svårt psykiskt sjuka människor och narkomaner - som lever i tält och med sina liv samlade i en kundvagn eller ett par plastkassar, längs med gator och under broar. Tomögda och illaluktande. Lämnade att leva och dö i rännstenen under en viadukt. De är tusentals och åter tusentals och de äger liksom den här delen av Los Angeles. Det är plågsamt att se - och, gissar jag - är ett stort misslyckande för politiken och Los Angeles som stad. Vart man än är i LA skymtar man berg någonstans. Det gillar jag mycket. Fashion district. Sprang också på Cecilia Street. Tänk om man kunde bo där? And what is your name? Cecilia Blankens. And the address? 800 Cecilia street. Yes, I promise, it's actually true!
