Ibland klipper den ju till. Tröttheten. Lite extra jobbigt är det när den händer i bilen. Min pappa brukar säga att den lilla tuppluren han ibland tar när han är ute och kör bil och stannar till vid vägkanten, drar tillbaka ryggstödet och sover en tiominutare - att den är en av livets bästa små stunder. Är beredd att hålla med. Åkte till Santa Monica idag, lyssnade på ljudbok när jag körde och fick kämpa för att inte däcka alltså. Peta upp ögonlocken med fingrarna medans jag rattade omkring på motorvägen. Så går det när man är bara måste se Girls, The Path OCH OJ-dokumentären på kvällarna. Morgonen var bättre! Då var jag, Remy och Goldie ute på långpromenad och vi (jag och pojki alltså) kan inte sluta fascineras av vovvens besatthet av ekorrar. Hon är så förtjust i dem att hon som vanligtvis är en ganska slö jycke växlar upp till ljusets hastighet och börjar klättra efter dem i träden, helt utan insikt om att hon inte kan klättra i träd. Och vad gör hon om hon faktiskt skulle få tag i en ekorre? Viftat ihjäl den med sin jätteglada svans? Leker ta fatt? Oklart! Ett snabbt ärende till Santa Monica hann också bli en kaffe med Peppe. Och några korta andetag vid havet. Det är vår i luften här nu. Solen värmer för första gången på månader, blommorna i träden håller på och har sig, och det är en fin jäkla tid helt enkelt. Gluttade in på Oceana hotel för att hämta upp ett paket som Johanna lämnat till mig där. Så fint. Så sugen på att krypa upp i en av de där solstolarna och sova en kortis. Se vad trött! Tur att jag har snygga klackar på som håller stilen när resten inte riktigt gör det. Men det gjorde jag inte! Utan släpade mig istället hem med tvångsuppspärrade ögon genom trafiken till tre vilda barn och ingen Per för han skulle jobba sent. Remy hade inte sovit på dagen och det tog jag som ett tecken på att det var okej att natta honom kl halv sju, och tjejerna hade fullt upp med Read-a-thon (en läsutmaning där barnen ska läsa minst 1000 minuter under en månad. Det blir 36 minuter per dag, inkluderat helgerna. För Bonnie som är en bokmal är det förstås inga problem, men för Rio som precis börjat läsa är det förstås en utmaning att sitta så där en timma om dagen. En timma? Ja men den inbyggda tävlingshetsen i det här gör förstås att ingen unge vill läsa på minimum med 36 minuter om dagen. Och sen har de den vanliga läxan varje dag ovanpå detta. Amerikanska skolan ställer krav, men är faktiskt ändå väldigt bra måste jag säga. För jäklar vad de lär sig mycket alltså, barnen) hur som helst gav läsandet och det faktum att Remy sov mig en anledning att äntligen få ta den där tuppluren. Ungarna somnade också. Och jag med. Och nu sitter jag här rufsig vid midnatt med två timmars sömn bakom mig men med kläderna fortfarande på och tänker att jag håller med om ljuvligheten i en bra lur. Så! Nu ska jag gå och lägga mig - igen!
